Nåja, jag har åtminstone en fråga som ni gärna får ta del av; Hur laddar ni inför ett löppass?

Själv behöver jag känna mig pigg och utvilad. Magen ska helst vara nästintill tom och lugn, åtminstone inte full av mat eller uppblåst av olika anledningar. Sen är jag såklart nojig och vill att pulsklockan ska sitta på vänster arm annars ”känns” det inte bra och jag måste få ha ett svettband på högra. En annan grej är att jag har speciella löparkläder på mig om jag ska springa på löpbandet för det känns som att det ska gå bättre då (och råkar jag ha nya kläder så går det nästan alltid bättre). Haha.. hjärnspöken. ;)

Hur som helst, min fråga har en orsak. Jag ser nämligen ingen röd tråd i min (konditions)träning. Låt säga att jag ska springa 5 km. En sträcka som jag egentligen vet att jag klarar av. Lägg också till en hastighet som gör en snigel att se ut som en maratonlöpare i jämförelse. Ändå kan jag lika gärna misslyckas. Jag kan t ex springa dåligt idag för att sedan springa lekande lätt imorgon.
Har provat att springa både på morgonen och på kvällen. Efter att jag har sovit gott och efter att jag har haft en orolig natt. På tom mage och med lite mat i mig. Med eller utan Celsius – som är det enda jag eventuellt tar i förberedande syfte.

Detta gör att jag inte kan planera min löpning vilket i sin tur bygger upp enorma förväntningar och krav på att lyckas ännu mer. Jag har både hjärtklappning och fjärilar i magen av ren nervositet under hela dagen fram till dess att jag är i gång. Inte förrän då, vet jag om kroppen känns tillräckligt bra för att kunna utmana mig själv i t ex längre distans/snabbare hastighet. (Pannben behövs oavsett det är en dålig eller bra dag, så det är inte det detta handlar om).

Jag har som sagt försökt hitta ett samband under en ganska lång tid, för jag har svårt att se att det är dagsformen som kan pendla såhär pass mycket?

Därför tar jag gladeligen emot era råd och tips om hur just ni gör för att få ett så givande och utmanande löppass som möjligt! Och om ni vill avslöja era hjärnspöken är ju det också kul... Vi har alla såna! ^^

 


 

Comments (2)
Vägen tillbaka!Jag tvingar mig mentalt i en vecka, drar med hunden som dragsnöre och springer intervaller. Haha. Är nog ingen bra peppare, eftersom jag precis börjat med löpning igen. Men tror helt enkelt, man skall lyssna på dagsformen och nöja sig. Det släpper, någon gång, helt enkelt. Går långa perioder jag hatar löpning, tvingar mig till det och så vips, så är det där, flytet, älskandet och allt bara rullar på. Just nu är jag i en hate-love-it period, allt känns jobbigt och hårt och min rädsla för o pajja knäna mer är där. Så jag kör intervaller, försöker ta det som det kommer, sätter upp mål på hur många intervaller jag skall springa först när jag är ute och har valt väg.2011-03-30 11:10
STRONG ISTHENEWSKINNYJag måste antingen ha shorts (om det är inne) eller lösa tunna långa träningsbyxor, båda måste sitta tajt & klämma åt precis under naveln. Pannband! även om det är 25+ och sommar *skratt* kan fungera utan vid enstaka tillfällen. skorna måste vara lagom knutna. helst ett löst skönt linne eller underställströja med löparjacka utanpå. alla är nog lika "normalstörda" ;) Innan jag började se tjusningen med löpning kände jag också så som du beskriver det. Var nervös hela dagen om jag skulle springa på kvällen. Nu i efterhand kan jag inte komma på nån annan orsak än att jag helt enkelt inte trodde att jag skulle orka, att jag var rädd att det skulle bli jobbigt. Jag har för mej att jag började med att mentalt förbereda kroppen på att springa redan dagen innan, och sedan när jag väl skulle ut så slog jag bort all negativ nervositet och tänkte istället "äh, bara gör det". Sen hade jag delmål under sjävla turen, tog sikte på föremål såsom stolpar, hus, korsningar mm. Nu för tiden går jag bara och längtar ! :) Jag kör alltid efter dagsform. Hur jag än känner mej så försöker jag alltid göra det bästa jag kan just för den dagen, det tillfället. Ingen dag är den andra lik och för mej varierar löparformen också väldigt mkt. Vissa gånger är det helt enkelt lättare eller tyngre. Man ska våga vilja pressa sitt psyke, för man kan mer än man tror. Ett tips är att köra fartlekar. ta sikte på något och spring snabbare dit, jogga långsamt eller gå till nåt annat, ruscha sen till ett nytt mål för att sedan jobba långsamt igen. (roliga personliga intervaller, utan prestationsångest) och till sommaren, spring i skogen! :)2011-03-30 17:47
OPTIONS