Det märks verkligen att det är sommar, aktiviteten här på FG är helt klart mycket mindre än i våras. Även jag själv föredrar att göra annat än att blogga just nu, vilket märks på mina få inlägg. Bara en sån sak att man kan strosa ute på kvällarna, istället för att sitta inne framför dumburken är ju något att föredra. Tycker jag iallafall. 

Men träningen fortgår, oavsett säsong. smiley

Veckan började dessvärre med måndagens skitpass. Eller, det kunde ha blivit ett bra pass men lusten fanns verkligen inte där. Varken före, under eller efter... Ibland har jag bara ingen energi, ingen pepp, ingen entusiasm och det är väl kanske då jag borde skippa träningen. Men jag vet så väl att ibland lönar det sig att gå iallafall, att ignorera de negativa tankarna och känslorna. Och de tillfällen som det händer, så känner man sig så j-vla nöjd med sig själv efteråt!
Men så var alltså inte fallet denna gång... Bröst, biceps och axlar skulle pressas och jag superset:ade genom alla övningar, vilket är mitt "favorit-tillvägagångssätt". Men utan tagg blev det ett halvdant pass där jag mer längtade hem till sängen igen.
Gårdagens cardio blev en rask kvällspromenad på 55 min, mest i desperat försök till att kompensera det förbannade humöret jag fick efter morgonpasset. angel

Idag, tisdag, känns det dock bättre. Även om mina knän just nu säger nej till långdistans så pallade de med en halvtimmes intervaller på löpbandet iallafall. Alltid något. Jag har kommit tillfreds med att knäna verkligen är en av kroppens svagaste länkar så jag tänker inte hetsa för att lyckas med HalvMaran. Vi får ju bara två knäskålar per skalle och jag vill gärna behålla mina i så gott skick det går. Inte med det sagt att jag ger upp, sommaren är ju inte över än. wink
Ikväll tänkte jag faktiskt ta mig en prommis runt delar av Söder för att "reka läget".
Södermalm här i Stockholm är, såvitt jag vet, den största stadsdelen som är en ö. Går man längs med vattnet runt hela Södermalm blir det dryga milen. Vilket är en perfekt distans för mig att runda två gånger om jag vill lyckas med Halvmaran. Men först måste jag som sagt reka läget, dvs kolla så att det faktiskt går att ta sig runt hela ön till fots. Den stora majoriteten av Söder har jag under mina år redan traskat många, många gånger. Det finns många promenadvänliga och därför välkända stråk. Men det finns ett par mindre trevliga ställen som fortfarande är outforskade (läs; skittråkiga industriområden/kajer/betongbyggnader) som behöver kollas in.

Så det får bli kvällens lilla äventyr!




Hoppas det går bra med träningen för alla!
Var rädd om knäna bara.
 yes

Comments (3)
Karin -LEGSFTW!Tack! Det känns på nåt sätt som att jag har en skyldighet att ta reda på hur det är, kan inte bara strunta i hur djuren hanteras! Tycker absolut du kan rekommendera den till folk, den är en bra ögonöppnare för oss köttätare. Det stämmer att jag varit vegetarian, det var bara några månader sen jag slutade. Men bra att du trivs! Då är det ju rätt för dig. =) Vad var det som fick dig att sluta äta kött? Hoppas du fick en nice söderpromenad!2011-07-12 19:39
fialisa fialisaTack! Jo jag är nöjd med 51min, men har varit nere på 45 så det är ju lätt att bli frustrerad även fast det är logiskt att man inte är lika snabb längre! vad kör du för intervaller? En bra milrunda på söder är vid tanto läöngst vattnet mot skanstull, över bron ner på andra sidan och springa längst vattnet bort mot liljeholmsbron och och ner till tanto igen, fint och bra backar på båda sidorna!2011-07-12 20:12
Trinelin TrinelinHahah två knäskålar per skalle, så fyndigt sagt :DD Och så sant! Jag håller med, tar det hellre lugnt nu än ångra det när vi blir gamla och inte kan röra på oss! Och visst är det såå mycket skönare att njuta av sommarkvällen än att blogga konstant ;) OCH skönare än att vara inne på ett gym! Två varv runt söder låter bra tycker jag! Ser fortfarande fram emot att följa dig genom halvmaran =) Kraaam sötnos =)2011-07-13 07:42

Dagens gympass tillägnades benen (o lite mage), vilka gjorde hyfsat ifrån sig på sin jungfruresa utan PT må jag säga. 

Passet (3 set x 8-12 reps på varje):
Framsida lår - superset - Baksida lår/rumpa 
Knäböj i smith - superset - crunches
Utfall med vikt i vardera hand - superset - Plankan
Benpress
Vadpress - superset - Liggande sidolyft
Sen avslutade jag med en halvtimmes intervaller på löpbandet.


Jag har märkt att mina knän har börjat göra sig till känna de senaste gångerna jag har tränat, oavsett vad. Och idag vid utfallen kändes det helt klart olustigt. Vet inte riktigt.. men det känns inte direkt smart att fortsätta utsätta de för mer påfrestning trots att övningen i sig är klockren för musklerna. 

För visst verkar det som att ALLA får knäproblem nångång i livet? Det tycks bara vara en ren tidsfråga..
Vad mer kan man göra än att förebygga med benträning av olika slag (och vila såklart)? Jag är inte överviktig så knäna tar inte stryk av den anledningen. Inte heller springer jag varje dag, eller går jag ofta i högklackat mer än på fest. Jaja.. mysteriet får väl fortsätta då.

Eftersom jag tog min ätardag igår ^^ så blir lördagens kvällsnöje en PW och efteråt en mumsig smooothie. För det kan jag göra nu, tack vare min inköpta mixerstav. Wiiie!

Tills nästa gång, trevlig lördag på er. smiley

Comments (1)
Trinelin TrinelinSötnos!! Nu har jag en dator igen, läser ikapp bloggar lite snabbt såhär på kvällskvisten men ligger som vanligt efter med att svara på kommentarer ;) Vill bara säga att jag tycker du e GRYM som kämpar på mot HalvMaran, du är min idol! Och grattis till nya distansrekordet, 14km tror jag aldrig jag skulle klara av att springa! YOU ROCK GIRL! Knäproblem ja... det är ett tecken på att vi börjar bli gamla ;) LOL Nä men allvarligt, jag har ALDRIG känt av mina knän förräns jag började springa och sen köra massa cardio på crosstrainern i våras. Knäna och höften av nån anledning. Är nästan som om jag typ nött ut lederna för att jag tränar för mycket, kan man göra det? Suger hur som helst. Vet inte hur man ska komma ifrån de theller och nu när jag böjer på knäna så liksom knäpper och klickar det i dom.. som det ALDRIG gjort förr :( Jag skyller på åldern ;) Om du får några tips på hur man kan få bättre knän, dela gärna med dig! STOR KRAM till sötnosen!!2011-07-12 07:05

Löpningen har inte gått så bra sen jag bestämde mig att en HalvMara ska uppnås innan sommarens slut. Jag har varit krasslig, haft ont i rygg och höft.. osv osv. Lite som Murphys liksom.. Men efter mitt lilla nervsammanbrott för en-två veckor sedan, kom jag till insikt som jag delade med mig av i förra inlägget. Och idag stod alla planeter på rad.

Nytt personligt distansrekord: 14.5 km!
(Det närmar sig..)

Jag vet inte, men allt kändes så klockrent just idag. Jag var helt utsövd och pigg i både kropp och knopp imorse. Jag hade musik i öronen - till skillnad från 99% av mina rundor - vilket fick mig att nästan dansa fram emellanåt (nåja, jag nynnade åtminstone). Vädret var idealt, 18 grader varmt. Molnigt och med lite dugg. Och bäst av allt; inget magont! smiley
Allt bara klaffade. För en gångs skull!

Jag hade kunnat fortsätta åtminstone nån eller ett par km till, trots en energisvacka vid 12-13 km som dock sen försvann. Men höften hade gjort sig påmind alltför länge för att jag ville ta ut mig mer. Och faktiskt, hellre lyckas jag med min utmaning senare än tidigare om det finns en risk för att kroniskt skada min kropp. Det är det inte värt. Och jag har inte bråttom.. 

Resan mot HalvMaran fortsätter. smiley

Comments (1)
GabbiHärligt att det går framåt med halvmaran!!! Ang. tänderna så behövde jag egentligen inte dra ur dem då jag inte har några problem. Det var tandläkaren där nere som rekommenderade det och det var gratis så jag tänkte först "varför inte?" =) Lycka till med springningen under sommaren, imorrn åker jag till Asien! =)2011-07-09 14:51

Dagarna rusar iväg just nu, hinner nätt och jämnt blogga denna vecka och det är ju faktiskt en smärre katastrof. Än värre är att jag inte har hunnit svara på era kommentarer, men jag lovar, det kommer. Men som allra hastigast vill jag säga hur de värmer, speciellt när man är eller har varit i en svacka. Tack! heart

Förra inläggets frustration har lagt sig något nu.

Prestationsångesten ang Halvmaran har stått mig upp i halsen den senaste veckan då jag inte kunnat springa av diverse anledningar. Detta har såklart väckt tankar om att skita fullständigt i hela utmaningen. Jag menar, "hur ska jag klara en så pass - för mig - lång distans om jag inte ens får en ärlig chans att försöka"? Men det är ju just det, jag har inte fått en ärlig chans än. Ingen kan rå för motgångar, vare sig det är sjukdom eller andra hinder i vägen. Man behöver dock ta det med i beräkningen och inte ta sin hälsa eller omständigheter i sitt liv för givet. Därför är det så oerhört viktigt att göra sitt yttersta vid varje träningstillfälle man får.
Så, nej jag tänker inte ge upp på min egen utmaning. Jag vill verkligen klara det här.

Angående formbilderna jag tog och inte såg någon skillnad på så.. Ja, det kanske är som Cam skriver att jag har gjort många framsteg som inte syns än. Eller så är det så enkelt att jag helt sonika behöver vara ännu striktare. För att komma dit man vill, för att nå sitt mål, så behövs vilja och en självdisciplin som båda är starka som stål. För det kommer svackor, för alla, det vet vi ju. Men det är alltid som tuffast när det händer en själv givetvis. Mina egna tankar gick direkt till att ge upp även här, jag är väldigt svart/vit på det viset, som ni kunde läsa i mitt förra inlägg. För det är ju så lätt att kasta in handduken. Skita i de där avlägsna målen som man ”ändå aldrig når”. Så ger man efter för stunden, eller för dagen, veckan, året. Ja, tills det en dag går upp för en vad man har hållit på med. I know, I’ve been there. Det är därför som jag denna gång inte kommer att kasta in handduken, jag väljer att fortsätta kämpa. Kämpa på nya sätt. Ändra kosten, träningen ja allt till jag hittar en lösning som passar just mig. För hårt arbete lönar sig alltid.

Nu hinner jag inte skriva mer, gnh… Men jag hoppas innerligt att min insikt kan hjälpa eller inspirera någon därute som läser det här. Jag ska inte ge upp. Inte du heller!

Kom ihåg att: Det är i de svaga stunderna som man växer som människa. Det är då karaktären får visa vad den går för.

Hoppas ni alla har fått en bra start på lördagen. Jag fick mig ingen sömn, men en jäkla lång morgonprommis vid kl. 6 imorse (8.8km!) och nu vankas lyxig brunch inne i stan med kompis. Trevligt värre! smiley

Comments (1)
cryderholmskriver i din senaste istället!2011-07-25 20:16
1 av 3
OPTIONS